om jag ändå vore gud

idag är jag klädd i svart och den vattenfasta mascaran förtydligar mina ögonfransar.
jag vet nämligen att jag inte kommer kunna hålla tårarna borta i kyrkan idag.
när jag fäller mina tårar är det för att jag vet att min fina vän är ledsen, saknar och inte längre är hel.
livet är så förbannat orättvist och varför skulle just ditt liv vändas upp och ner? fina, fina du.
men jag finns här som en stöttpelare genom all orättvisa, saknad och sorg.
idag finns bara du i mina tankar & du är det starkaste jag vet ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0